Gustav III
kung av Sverige 1771–1792 / From Wikipedia, the free encyclopedia
Gustav III, född 13 januari (g.s.) 24 januari (n.s.) 1746 i Kungshuset på Riddarholmen i Stockholm, död 29 mars 1792 på Stockholms slott, var kung av Sverige från 1771 fram till sin död.
- Den här artikeln handlar om den svenske kungen Gustav III. För andra betydelser, se Gustav III (olika betydelser).
| Gustav III | |
|---|---|
.png) | |
| Gustav III iklädd sin kröningsdräkt, målning av Alexander Roslin 1777 | |
| Regeringstid | 12 februari 1771–29 mars 1792 (21 år och 46 dagar) |
| Kröning | 29 maj 1772 i Stockholm |
| Företrädare | Adolf Fredrik |
| Efterträdare | Gustav IV Adolf |
| Valspråk | Fäderneslandet |
| Gemål | Sofia Magdalena av Danmark |
| Barn | Gustav IV Adolf Karl Gustav |
| Ätt | Holstein-Gottorpska ätten |
| Far | Adolf Fredrik |
| Mor | Lovisa Ulrika av Preussen |
| Född | 13 januari (g.s.)/24 januari (n.s.) 1746 Kungshuset, Riddarholmen, Stockholm |
| Namnteckning |  |
| Död | 29 mars 1792 (46 år och 65 dagar) Stockholms slott |
| Begravd | 14 maj 1792 Riddarholmskyrkan i Stockholm |
 | |
 | |
Han var son till Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika, bror till Karl XIII, far till Gustav IV Adolf, och kusin till Katarina II av Ryssland. På grund av sitt stora kulturintresse kallas han ibland "Teaterkungen". Han instiftade bland annat Kungliga Musikaliska Akademien och Svenska Akademien.[1]
1772 genomförde han en statsvälvning (en statskupp, eller som han själv sade: revolution) då riksrådet fängslades. Kuppen genomfördes med hjälp av militära trupper och Sveriges första politiska partier, hattarna och mössorna, upplöstes. Detta satte punkt för de partistrider och den korruption som tidigare hade präglat svensk utrikes- och inrikespolitik. Genom den nya regeringsformen från 1772 delades den politiska makten återigen mellan konungen och riksdagen. Samma år avskaffade Gustav III även tortyr som förhörsmetod, och tortyrkammaren Rosenkammaren stängdes för alltid. Gustav III genomdrev dessutom en inskränkt tryckfrihetsförordning 1774.
År 1775 tillkännagav han stadgan för Marstrand som han gjorde om till en nästintill helt självstyrande ö. Marstrand erhöll privilegier och omvandlades till frihamnen Marstrand efter italienska förebilder. Frihamnen upphörde 1794.[2]
Efter riksdagen 1778–1779 liberaliserades ekonomin och strafflagstiftningen, där exempelvis dödsstraffet begränsades och barnamordsplakatet infördes. Dessutom skapades en begränsad religionsfrihet som medförde att katoliker från 1781, genom toleransediktet, och judar från 1782, genom judereglementet, fick bosätta sig i riket, dock med begränsade medborgerliga rättigheter.
År 1784 överlät Frankrike till Sverige den karibiska ön Saint-Barthélemy mot handelsrättigheter i Sverige (se Franska tomten). Gustav III:s syfte var att nyttja ön för att stärka den svenska statskassan.[3] Då ön inte var lämpad för jordbruk gjordes den 1785 om till frihamn.
I förenings- och säkerhetsakten från riksdagen 1789, utvidgades kungens makt men den ledde även till ett utjämnade av ståndsskillnaderna i Sverige, och från och med nu var de flesta ämbetena i riket även öppna för ofrälse personer. Lagen återgav även skattebönder (jordägare) jakträtten de förlorat 1647.
Hans krig mot Ryssland 1788–1790 slutade utan gränsjusteringar efter det andra slaget vid Svensksund, som blev en stor seger mot den ryska flottan. Fredsslutet i Värälä medförde dock ett slut på Rysslands inblandning i svensk politik.
Gustav var personlig vän med det franska kungahuset. Han engagerade sig i motståndet mot den franska revolutionen och införde en strikt censur av pressen. Hans politik gjorde honom impopulär inom delar av högadeln och det bildades en sammansvärjning för att avsätta honom. Han sköts vid en maskeradbal på operahuset i Stockholm den 16 mars 1792 av gärningsmannen Jacob Johan Anckarström och avled 2 veckor senare av sårfeber.