Olle Svensson (1904-1972) var en svensk författare och poet född i en by i Söderala i Hälsningland, Sverige. Hans barndom var präglad av fattigdom och svåra levnadsförhållanden. Olle var det yngsta av sex barn och fadern var ofta borta på skogsarbete, vilket gjorde att modern fick ta hand om barnen ensam. Olle drabbades av barnförlamning vid fem års ålder och kände av sviterna. Familjen flyttade tidigt till en gammal fäbod, och senare till Gustavsfors där fadern tog över föräldrahemmet.
Olle Svensson genomgick vinterkursen på Bollnäs folkhögskola 1923-1924 och under denna tid började han skriva lyrik. Han gjorde även sin värnplikt som flottist på Skeppsholmen i Stockholm 1924-1925. Han debuterade som författare 1934 med diktsamlingen ”Som mitt liv”, och han beskrivs ofta som en av de mest inflytelserika poeterna under den svenska modernismen på 1930-talet.
Olle Svensson skrev flera romaner och poesiböcker som kretsade kring existentiella och själsliga teman, och hans verk beskrivs ofta som gripande och personliga skildringar av människors liv och öden. Hans romaner kan karakteriseras som ett mellanting mellan realistisk, modernistisk fiktion och tankebok, och han var känd för att varva experimentella uttrycksformer med enkla, traditionellt rimmade verser.
Svenssons verk mötte dock blandad kritik, och han fick inte alltid den uppmärksamhet som han förtjänade. Trots detta mottog han flera priser och utmärkelser, bland annat Dan Andersson-priset 1964 och Nils Ferlin-priset 1967. Han var mycket produktiv under sin livstid och skrev lyrik, romaner och artiklar, och han var också en skicklig målare.
Olle Svensson dog 1972 i Sunnansjö, nära Grangärde i Dalarna där han hade bott och skrivit större delen av sitt liv. Idag betraktas han som en av Sveriges mest inflytelserika poeter och författare under 1900-talet, och hans verk fortsätter att läsas och uppskattas av läsare runt om i landet.