You have the right to remain silent. Forever!
En slasherrulle där en sargad odöd snut slaktar oskyldiga medborgare, kan det verkligen fungera? Why the fuck not, tyckte uppenbarligen New York-genrefilmmakarna William Lustig och Larry Cohen som 1988 satte ihop Maniac Cop, en film där polisuniformen snarare symboliserar ond bråd död än trygghet och rättvisa.
Maniac Cop fick två uppföljare, och från april 2024 finns hela trilogin utgiven på oklippt och restaurerad på svensk Blu-ray av Studio S.
I Maniac Cop undersöker en New York-snut, spelad av Tom Atkins, några brutala mord som enligt vittnesmål ska ha utförts av en lång man i polisuniform. Sakta med säkert börjar bevisen peka mot en dekorerad med korruptionsanklagad polisman vid namn Matthew ”Matt” Cordell. Det som dock är lite märkligt är att denna man blev mördad efter att ha blivit dömd till fängelse.
I rollen som Matt Cordell finner vi den reslige Robert Z’Dar. Har man sett en film med Robert Z’Dar så glömmer man honom inte, eller åtminstone inte hans haka. Det är också svårt att kritisera valet av Z’Dar som ”monster” i denna trilogi. Hans bisarra utseende lyfter onekligen filmen några snäpp, och hans vapen – en bajonett dold i en batong – känns som en kul detalj. Det bjuds för övrigt på skitiga pre-Giuliani New York-miljöer och några spektakulära mord. Även genrefilmsprofilen Bruce Campbell dyker upp, och Campbell är faktiskt ovanligt seriös och trovärdig i rollen som huvudmisstänkt poliskollega.
Maniac Cop inget mästerverk, den är faktiskt lite tam, men det rör sig om stabilt hantverk. Den är inte minst sevärd på grund av hur William Lustig fångat New York på slutet av 1980-talet. Upplösningen är intensiv, men den känns också en smula abrupt. Först och främst vill man se vad som händer sen, och det fick man två år senare.
1990 kom Maniac Cop 2, och här har allt skruvats upp rejält. William Lustig står fortfarande för regin och Larry Cohen har skrivit manuset, men det märks att inspirationen nu ser lite annorlunda ut. Robert Z’Dars odöde snut har här förvandlats till en ostoppbar mordmaskin, ja faktiskt lite som en blandning av Jason Voorhees och Arnolds T-800 från den första Terminator-filmen. Denna gång är Matt Cordell ute efter hämnd på de som drog hans namn i smutsen och fick honom inspärrad och mördad. Det skjuts, sprängs, kastas folk genom väggar, slåss med motorsåg och Matt Cordell mördar sig igenom både kriminella och drivor av sina tidigare kollegor med en sällan skådad frenesi.
Naturligtvis så jagas Matt Cordell även gång av en något mer laglydig polisrepresentant, och denna gång är det stenansiktet Robert Davi som får representera godheten. Har personligen alltid gillat Davi, men mäta sig med Tom Atkins kan han inte. Men hans karaktär är ärligt talat egentligen sekundär. I Maniac Cop 2 är det våldet som spelar huvudrollen och scenen där den Matt Cordell slakter poliser på en skjutbana är ikonisk. Ja nästan lika ikonisk som den övertydliga raplåt, kallad ”Maniac Cop Rap”, som spelas när eftertexterna rullar. Man känner onekligen hur 1990-talet rullar in.
Maniac Cop 2 är en flottig ostburgare med extra allt. En slasher kanske man inte kan kalla den, men underhållningsvärdet är skyhögt. Det finns några filmer där uppföljaren knäcker föregångaren, och Maniac Cop 2 är en av dem.
Men än var det inte sluthärjat för Matt Cordell. 1992 kom Maniac Cop 3: Badge of Silence, men här kraschade också denna franchise. I vanlig ordning var det William Lustig och Larry Cohen som stod bakom spakarna, men produktionen plågades av stora problem och den version som Lustig fick ihop var bara 51 minuter. Han lär då också varit rejält besviken på hur projektet hade genomförts och vägrade filma mer material. Med Lustig ute ur bilden var det istället producenten Joel Soisson som kom att filma det material som behövdes för att filmen skulle få en godkänd speltid.
Oavsett om man är medveten om denna röra eller ej så känns det att Maniac Cop 3 är en trasig film. Premissen i sig är dock inte helt tokig. En ung poliskvinna mejas ner och med hjälp av Voodoo väcks Matt Cordell till liv igen för att hämnas. Det finns också intressanta skådespelare knutna till projektet. Robert Davi repriserar sin roll från Maniac Cop 2, och denna gång får han dela bioduken med kompetenta aktörer som Jackie Earle Haley, Robert Forster och Caitlin Dulany. Men speciellt kul blev det tyvärr inte ändå. Tempot är dåsigt, storyn är spretig och oengagerad, Matt Cordell är dyker upp på tok för sällan och den tredje akten är ett totalt antiklimax. Det mest minnesvärda med Maniac Cop 3: Badge of Silence är nog egentligen Robert Z’Dars minst sagt överdrivna sminkning.
Maniac Cop 3: Badge of Silence är en minst sagt ljummen avslutning på denna trilogi, och det är lätt att förstå förför det tog stopp här, men har vi egentligen sett det sista av Matt Cordell? Robert Z’Dar gick ur tiden 2015, så han lär aldrig porträttera den odöde hämnaren i blått igen, men sedan 2017 har det ryktats om en remake med Nicolas Winding Refn bakom rodret. Detta filmprojekt verkar sedan stöpts om till en tv-pilot regisserad av John Hyams. I skrivande stund verkar inte någon ha plockat upp denna serie, men hoppet att åter få se Matt Cordell gå lös på New Yorks medborgare lever som man säger vidare.
Betyg:
Maniac Cop – 6 av 10
Maniac Cop 2 – 8 av 10
Maniac Cop 3: Badge of Silence – 2,5 av 10
Här kan du förresten lyssna på den något övertydliga ”Maniac Cop Rap” av Jay Chattaway
— — —
Kristoffer Pettersson