”Jag var den konstiga typen som gillade Eurovisionen” – Catta Oras trollbunden av ESC sen 3-års ålder

Har du någon speciell Eurovisionstradition? Ordnar du fest då Eurovisionen sätter igång? Vega lördag sätter fingret på Eurovision Song Contest och vill höra dina berättelser. Skriv till oss via formuläret under artikeln!

Catta Oras började följa med Eurovision Song Contest hemma med familjen då hon var ett barn. Samma tradition fortsätter nu med hennes 11-åriga dotter Isla.

– Det är roligt att märka att hon är intresserad av Eurovisionen på ett liknande sätt som jag varit som barn. Hon frågar mycket om olika länder och ibland sitter vi med den gamla goda kartboken framme och ser var länder som Armenien eller Moldavien finns. Hon har bättre koll på alla Tiktok-videor och Eurovisionmemes, som hon sedan delar med mig. Det är roligt att vi kan komplettera varandra på det sättet, säger Catta.

Under senare år är det ofta dottern som varit Cattas sällskap under Eurovisionsrelaterade evenemang. Tillsammans har de gått på Finlands ESC-uttagning UMK och besökt den svenska Melodifestivalen.

Första Eurovisionsminnet från 3-års åder

Catta Oras första Eurovisionsminne är så tidigt som från tre års ålder.

– Jag minns en dam med en vit pälsmössa och att det fanns en massa barn med. Efteråt har jag tagit reda på att den spanska artisten heter Betty Missiego och låten heter Su canción.

Det Catta Oras minns är materialet från förhandspresentationen av låten och artisten, inför Eurovision Song Contest i Jerusalem år 1979. Själva framträdandet minns hon inte, men låten klarade sig bra. Den blev tvåa i slutresultatet, efter Israel som tog sin andra vinst i rad med låten Hallelujah av Gali Atari & Milk and Honey.

Carola och Främling - då sa det klick!

Det finns en självklar stund då det sa klick på riktigt mellan Catta Oras och Eurovision Song Contest. Det var då Carola Häggkvist representerade Sverige med låten Främling år 1983.

– Hon blev min allra första idol då jag var sju år gammal. När bröderna Herrey sedan gick och vann hela tävlingen följande år med låten Diggi-loo diggi-ley var det kört för mig.

Catta Oras minns att hon tittade på Eurovisionen tillsammans med sina föräldrar och sin storasyster då hon var ung, det var så man gjorde på den tiden.

Eurovisionstraditionen förknippar hon mycket med ett färggrant 1980-tal, men också med språk.

– Genom Eurovisionen fanns möjligheten att höra olika språk. Vi hade ett litet quiz med min pappa, där jag spelade låtar åt honom och han skulle gissa vilket land det var frågan om, minns Catta.

Intresset syntes också i skolan där hon gjorde en Eurovisionstidning i klass fem och sex. Åtminstone Céline Dion, som vann tävlingen för Schweiz räkning 1988, var med i den.

– Min syster hjälpte mig att skriva av sångorden. Det gjorde man genom att stoppa c-kassetten, som sångerna var bandade på, spola tillbaka, lyssna, skriva, och om igen. Jag hade sångord, utklipp från andra tidningar och lite nyheter om olika artister i min tidning, minns Catta.

Vem som läste den här tidningen minns hon inte direkt. Minnena blandas ihop med en annan tidning hon gjorde under samma tid. Den hette Stjärnskott och den prenumererade hela hennes klass på. Antagligen var det så att inte värst många var intresserade av Eurovisionen på samma sätt som Catta var. Hon minns att hon var rätt så ensam med sitt intresse.

– Man har ju lite varit den där konstiga typen som gillar Eurovisionen. Länge hade jag en kompis som jag tittade på tävlingen tillsammans med och i tidig vuxen ålder hade jag två. Det var egentligen först i samband med Hard Rock Hallelujah av Lordi som intresset blev bredare. Lite som med Käärijä förra året. Plötsligt när Finland har möjligheter att klara sig, då väcks intresset även för de andra.

Stela sändningar med applåderande galapublik

Förutom språk, är det också kulturella skillnader och vissa typiska drag för olika länder som fascinerar Catta Oras, och som gör det hela med Eurovisionen extra charmigt. Hon beskriver det som en härlig, lycklig bubbla med ett förenat Europa under en veckas tid.

Catta Oras drar en parallell till tv-kanalen MTV Europe och det direktsända programmet MTV’s Most Wanted, som programleddes av Ray Cokes åren 1992 till 1995.

– Till programmet ringde folk från hela Europa, och man kände att trots att vi är här långt borta i Finland, är vi ändå en del av det internationella.

Det var ändå under 1990-talet Eurovisionen var som tråkigast enligt Catta. Sändningarna var väldigt stela med galapublik som applåderade artigt. Sångerna följde ett visst mönster.

– Det var en viss genre av musik, en massa ballader och Irland vann varje år. Det var nästan så att man tappade intresset.

Vappen vann över Eurovisionen och CatCat

Ändå har Catta inte missat ett enda år. Förutom ett. År 1994 då Finland representerades av duon CatCat med låten Bye Bye Baby. Då sändes finalen mitt under Valborgsmässoafton. Inget spännande hände. Finland kom på plats 22 och Irland vann tredje året i rad, då med låten Rock ’n’ Roll Kids av Paul Harrington & Charlie McGetttigan.

– Då var vappen viktigare, skrattar Catta.

Catta jobbar idag inom evenemangsbranschen i Tammerfors och studerade en gång i tiden till kulturproducent. I samband med studierna var hon på utbyte i Stockholm år 2000, då Eurovision Song Contest arrangerades där. Hon skaffade biljetter till finalen och drog med de två kompisarna från Finland som brydde sig om tävlingen. Där och då tog Catta Oras Eurovisionsintresse ytterligare fart.

– Eurovisionen hade varit ganska dammig, men det hade börjat ske små förändringar. Orkestern togs bort och stämningen blev lite mera avslappnad. Hela produktionen kändes så fräsch och rolig. När jag skulle välja ämne för examensarbete, var det inte ett svårt val.

Catta Oras valde att skriva om produktionen av ESC i Stockholm år 2000 under namnet ”En ansiktslyftning”. Hon fick möjlighet att intervjua producenterna på Sveriges Television och även den dåvarande chefen för European Broadcasting Union. På den tiden fanns det knappt någon litteratur alls i ämnet. En helt ny växel sattes igång i Cattas Eurovisionsintresse.

”Det här är ju bra musik”

Intresset för Eurovisionen resulterar med jämna mellanrum i olika roliga uppgifter. Under förra året var hon med och ordnade en stor Eurovisionsfest på Tavara-asema i Tammerfors och nu i februari, i samband med UMK-finalen ombads hon vara lunch-DJ på Tammerfors huvudsbibliotek Metso.

– Jag fick välja lite lugnare låtar och skippa de självklara hitsen, som Waterloo och Cha Cha Cha. Jag startade med Monica Zetterlunds En gång i Stockholm och stämningen var helt otrolig. Någon kom och frågade om jag verkligen spelar Eurovisionslåtar, för ”det här är ju bra musik”. Det var en vinst för mig, säger Catta Oras.

Bland årets tävlanden i ESC i Malmö är det Nederländernas representant Joost Klein med låten Europapa och Greklands Marina Satti med låten Zari som är Cattas dotters, Islas favoriter.

– Hon är väldigt passionerad kring det och kan bli mycket besviken om inte just favoriten vinner, säger Catta.

Själv tror Catta starkt på Schweiz bidrag The Code av artisten Nemo, som är en favorit bland vadslagningsbyråerna.

– En trollbindande låt med viktigt tema och med en fantastiskt duktig och karismatisk artist!

Hur laddar du upp inför Eurovision Song Contest och hurudana Eurovisionsminnen har du? Skriv i formuleret nedan. Kike Bertell sätter fingret på Eurovisionen lördag 11. 5 kl. 9.03-11 i Yle Vega.

Formuläret är stängt! Tack till alla som deltog!