Vasaätten

Vasaätten var en svensk adelsätt med ursprung i Uppland. Ätten uppsteg med Gustav Eriksson på Sveriges tron, och med Sigismund på Polens; medlemmar satt på Sveriges tron 1523–1654 och på Polens 1584–1668. Ätten utslocknade på svärdssidan genom den polske kungen Johan II Kasimirs död 1672 och på spinnsidan med drottning Kristinas död 1689.

Snabbfakta Känd sedan, Ursprung ...

Vasaätten
Heraldiskt vapen Vasaättens medeltida ursprungliga vapen med föga likhet med en vase som den tolkats innan Gustav Erikssons förändrade vapenmärket.
Det kungliga kombinerade Vasavapnet skapat av Gustav Vasa där bakgrunden är det vapen som fördes av hans moders ätt, Ekaätten.
Känd sedan	1355
Ursprung	gården Vasa gård i Skepptuna
Förgrenad ur	möjligen ur ätten Scherembeke
Upphöjd	1523 kunglig dynasti
Stamfar	Nils Kettilsson (Vasa)[1]
Sätesgård	Vasa gård i Skepptuna
Synonym	Wasa, Vasa
Utgrenad i	Gyllenhielm och af Wasaborg
† Utslocknad i Sverige
Utslocknad	1689
Svärdssidan	Johan II Kasimir, död 1672
Spinnsidan	drottning Kristina, död 1689

Stäng

Sveriges Riddarhus grundades 1625, varför Vasaätten aldrig introducerades på Riddarhuset som adelsätt eftersom den enda levande svenska manlige medlemmen var kung Gustav II Adolf. De oäkta grenarna Vasaborg och Gyllenhielm blev dock introducerade.

Flera döttrar till medlemmar giftes in i andra furstliga och adliga ätter och även senare svenska kungligheter har därför kunnat räkna släktskap med Vasaätten.