Bonnie och Clyde

Bonnie Parker och Clyde Barrow träffades i Dallas i januari 1930, några månader efter att börskraschen på Wall Street kastat USA och omvärlden in i en långvarig ekonomisk kris. Många företag gick i konkurs vilket orsakade skyhög arbetslöshet i hela landet.

Båda blev genast förälskade och sedan den dagen var de oskiljaktiga. Hon uppskattade att han var självsäker och klädde sig snyggt. Han gillade att hon var liten och späd – Clyde mätte själv endast 165 centimeter i strumplästen och ville inte ha en lång flickvän som fick honom att framstå som kortvuxen. Men framför allt hade de roligt tillsammans och förenades i en gemensam bestämd vilja att till varje pris ta sig ur fattigdomen.

Strax efter att de blivit ett par åkte Clyde i fängelse för rån och bilstöld.

Breven som Bonnie skickade till Clyde under hans fängelsevistelse var fyllda av ömhetsbetygelser och förhoppningar om framtiden. ”Jag vill att du ska vara en man, älskling, inte en gangster. Jag vet att du är god och kan göra gott. Världen utanför fängelset är underbar, vi är unga och borde vara lyckliga som andra par.” Men när Clyde blev benådad efter ett och ett halvt år kom han ut som en förändrad människa, uppfylld av hat mot samhället och myndighetspersoner. Han klarade inte av att leva ett normalt liv och gav sig tillsammans med Bonnie ut på den vilda rånarturné som inte tog slut förrän en ödesdiger majdag 1934.

De gick under namnet The Barrow gang och bestod, förutom Bonnie och Clyde, av olika tillfälliga kumpaner. Under en period ingick Clydes bror Buck och dennes hustru Blanche i ligan. Rånen mot butiker, banker och bensinstationer följdes av desperat flykt i hög hastighet på ett nät av småvägar. Om någon, privatperson eller polis, försökte hindra flykten blev de kallblodigt nedskjutna. Det finns inget som pekar på att Bonnie var ansvarig för några dödsskjutningar, men Clyde gjorde sig troligen skyldig till omkring tio mord.

Vid ett tillfälle kom pressen över en filmrulle med foton som Barrowligan tagit på skoj. På en av bilderna siktar en leende Bonnie på Clyde med ett gevär och på en annan poserar hon intill en stulen flyktbil med en fet cigarr i munnen. Medan andra förbrytare avbildades med dåliga foton tagna i häktet, spreds dessa bilder som en löpeld och bidrog till att skapa bilden av Bonnie och Clyde som det romantiska och djärva gangsterparet. Här såg man två unga snyggingar som levde tillsammans utan att vara gifta och som ständigt gäckade rättvisan. Det var nästan som på bio. Visserligen begick de grova brott, men att råna banker betraktades bland många tidningsläsare som hjältedåd eftersom det var bankerna med sina oskäliga låneräntor som tvingade vanligt folk ifrån hus och hem.

I tidningsartiklar och journalfilmer fick man intrycket att paret levde ett farligt men spännande liv och utgick från att de spenderade sina rånarbyten på ett liv i lyx och flärd. Verkligheten såg annorlunda ut. Även om ligan ibland kom över mycket pengar kunde paret aldrig unna sig att njuta av bytet. På ständig flykt var de hänvisade till att övernatta på sjaskiga motell eller att helt enkelt slå läger ute i naturen och sova i bilarna. Bonnie och Clyde insåg efter hand att deras saga aldrig kunde få ett lyckligt slut och blev alltmer slitna och plågade av situationen.

Den 23 maj 1934 kom Bonnie och Clyde körande på en landsväg i Louisiana i en stulen brun Ford V8. De åt på varsin sandwich som Clyde köpt åt dem på en diner längs vägen.

Bonnie var klädd i en röd klänning. Clyde hade som vanligt tagit av sig skorna och körde i strumplästen. Det var varmt och de hade vevat ner sidorutorna. Vanligtvis var båda beväpnade, men medan de åt sina smörgåsar hade de lagt ifrån sig sina vapen i baksätet. Plötsligt fick de se en lastbil som stod parkerad vid vägkanten. De kände genast igen bonden Methvins bil varför Clyde lättade på gasen för att stanna och se efter om gubben behövde hjälp. I samma ögonblick utbröt ett skjutande inferno. På några minuter var allt över och Forden rullade sakta ner i diket.

Du har väl inte missat vår podcast Historia Nu?