Storbritannien (Förenade kungariket)
Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, i officiella sammanhang kallat Förenade kungariket, anslöt sig till EU 1973, och hade då haft förbindelser med unionen ända sedan den grundades. Efter en folkomröstning 2016 blev landet den första medlemsstaten att avsluta sitt EU-medlemskap. Storbritanniens utträde ur EU reglerades av ett utträdesavtal som undertecknades den 17 oktober 2019. I det handels- och samarbetsavtal som undertecknades den 30 december 2020 fastställs ramarna för de framtida förbindelserna.
Den 23 juni 2016 höll Storbritannien en folkomröstning där 51,9 % av väljarna ville lämna EU. I mars 2017 underrättade den brittiska regeringen Europeiska rådets ordförande om sin avsikt att utträda ur EU, vilket utlöste det utträdesförfarande som anges i artikel 50 i fördraget om Europeiska unionen.
Storbritannien lämnade formellt EU den 1 februari 2020, men blev kvar i EU:s inre marknad och tullunion fram till den 31 december 2020. I det utträdesavtal som undertecknades den 17 oktober 2019 fastställs reglerna för Storbritanniens utträde ur EU under ordnade former. Det omfattade framför allt
- medborgarnas rättigheter,
- den ekonomiska uppgörelsen,
- styrningsstrukturen i utträdesavtalet,
- ett protokoll om Irland och Nordirland för att undvika att en hård gräns återinförs på ön Irland, skydda hela öns ekonomi och slå vakt om långfredagsavtalet, med bibehållen integritet för EU:s inre marknad, samt
- särskilda bestämmelser för Gibraltar.
Utträdesavtalet trädde i kraft den 1 februari 2020.
Den 1 januari 2021 lämnade Storbritannien EU:s inre marknad och tullunion. Samma dag trädde ett handels- och samarbetsavtal som reglerade det nya förhållandet mellan EU och Storbritannien i kraft provisoriskt fram till den 1 maj 2021, då handels- och samarbetsavtalet formellt trädde i kraft efter Europaparlamentets godkännande.
Utträdesavtalet och handels- och samarbetsavtalet är två separata avtal som förhandlats fram var för sig och reglerar olika områden, även om de i viss mån är beroende av varandra.
Handels- och samarbetsavtalet utgör ett övergripande ramverk för förbindelserna mellan EU och Storbritannien i framtiden och vilar på fyra huvudpelare:
- Ett frihandelsavtal (med nolltullar och nollkvoter för alla varor som uppfyller de relevanta ursprungsreglerna).
- Samarbete om andra ekonomiska frågor, såsom investeringar, konkurrens, statligt stöd, skattetransparens, luft- och vägtransporter, energi och hållbarhet, samordning av de sociala trygghetssystemen och fiskeri.
- Ett nytt partnerskap för medborgarnas säkerhet genom polissamarbete och rättsligt samarbete, inbegripet dataskydd och utbyte av uppgifter.
- Ett heltäckande styrningssystem.
Centralt för styrningen av handels- och samarbetsavtalet är ett ”partnerskapsråd” som leds gemensamt av en företrädare för Europeiska kommissionen och en företrädare för den brittiska regeringen. Partnerskapsrådet övervakar genomförandet av handels- och samarbetsavtalet och stöds av 19 specialiserade kommittéer.
Handels- och samarbetsavtalet ger också det civila samhället möjlighet att påverka genomförandet av avtalet genom inhemska rådgivande grupper, som spelar en nyckelroll genom att ge direkt återkoppling från medborgare och berörda parter.
Handels- och samarbetsavtalet ger en institutionell ram för framtida avtal, då de båda avtalen inte täcker vissa handelsrelaterade områden (såsom standarder för finansiella tjänster eller adekvat uppgiftsskydd). Eftersom Storbritannien nu är ett tredjeland är det föremål för godkännande av tredjelandslikvärdighet på vissa specifika områden.
Avtalen utgör en solid ram för samarbete och skapar säkerhet om rättsläget i en situation som aldrig tidigare uppstått. Inte desto mindre har det blivit problem med genomförandet, särskilt i samband med genomförandet av protokollet om Irland och Nordirland.
Protokollet om Irland och Nordirland
Även om Nordirland enligt protokollet är en del av Förenade kungarikets tullområde kan varor som cirkulerar fritt i Nordirland föras in på EU:s inre marknad utan restriktioner eller kontroller. Det slutgiltiga syftet med protokollet att undvika gränskontroller på ön Irland och att slå vakt om långfredagsavtalet (Belfastavtalet) från 1998. För att bevara EU:s inre marknad omfattas varor som transporteras från Storbritannien till Nordirland av EU:s gränskontroller när de korsar Irländska sjön, eftersom unionens tullkodex fortsätter att tillämpas på Nordirland. Nordirlandsprotokollet undanröjer därför behovet av tullkontroller på ön Irland, men fastställer regler för varor som transporteras från Storbritannien till Nordirland. Med andra ord ska enligt EU-rätten alla varor som förs in i Nordirland från länder utanför EU, inklusive varor från Storbritannien, omfattas av tulldeklarationer.
Det har varit extremt utmanande att genomföra protokollet sedan det trädde i kraft. Storbritannien har flera gånger vidtagit ensidiga åtgärder för att inte tillämpa delar av protokollet, och kulmen på detta var när lagförslaget om Nordirlandsprotokollet lades fram den 14 juni 2022.
Den 27 februari 2023, efter månader av intensiva förhandlingar, lade EU-kommissionens ordförande, Ursula von der Leyen, och Storbritanniens premiärminister, Rishi Sunak, fram en politisk överenskommelse om genomförandet av protokollet om Irland/Nordirland, kallat Windsorramen.
Windsorramen omfattar en uppsättning gemensamma lösningar för att hantera utmaningarna och problemen för alla grupper i Nordirland i förhållande till genomförandet av protokollet, samtidigt som integriteten för EU:s inre marknad skyddas. Dessa lösningar ligger inom ramen för utträdesavtalet, i vilket protokollet utgör en integrerad del.
De gemensamma lösningarna omfattar bland annat nya arrangemang för tullar/fri rörlighet för varor mellan Storbritannien och Nordirland, jordbruksbaserade livsmedel, läkemedel, moms och punktskatter, tullkvoter för vissa stålkategorier samt villkor som säkerställer att brittiskt statligt stöd inte påverkar handeln mellan Nordirland och EU.
Dessa lösningar åtföljs av åtgärder som gör det möjligt för EU att analysera och bedöma risken för att varor inte stannar i Nordirland, eftersom det inte finns någon fysisk gräns. Om det i praktiken visar sig att varor passerar in i Irland finns det strukturella skyddsåtgärder för att avhjälpa situationen. I sin resolution av den 15 mars 2023 om genomförandet av utträdesavtalet välkomnade Europaparlamentet Windsorramen.
Den 22 mars 2023 röstade det brittiska underhuset för en av delarna i Windsorramen, den så kallade Stormontbromsen, även om omröstningen har kommit att uppfattas som en omröstning om ramen som helhet. Omröstningen utföll med 515 röster för och 29 röster emot. Under debatten i underhuset förklarade premiärminister Rishi Sunak att regeringen hade för avsikt att slopa lagförslaget om Nordirlandsprotokollet.
Den parlamentariska partnerskapsförsamlingen
I artikel 11 i handels- och samarbetsavtalet föreskrivs möjligheten att inrätta en parlamentarisk partnerskapsförsamling, och de två parlamenten har enats om att inrätta detta organ.
Den parlamentariska partnerskapsförsamlingen sammanträder två gånger per år, växelvis på en av Europaparlamentets ordinarie arbetsorter och i det brittiska parlamentet. Det är ett forum för diskussion om frågor som uppstår till följd av handels- och samarbetsavtalet, inbegripet kompletterande avtal, och övriga frågor av gemensamt intresse. Det första sammanträdet i den parlamentariska partnerskapsförsamlingen ägde rum den 12–13 maj 2022 i Bryssel.
María Álvarez López