Gustaf Horn
svensk politiker, militär / From Wikipedia, the free encyclopedia
Gustaf Carlsson Horn (Horn af Björneborg), född 22 oktober 1592 på Örbyhus slott i Uppland under faderns fångenskap på slottet, död 10 maj 1657 vid ett besök i Skara, var en svensk fältmarskalk, riksråd och generalguvernör. Han var son till Carl Henriksson Horn af Kanckas.[1]
- Den här artikeln handlar om fältmarskalken av ätten Horn av Marienborg. För riksrådet med samma namn, se Gustaf Horn (1601-1639). För fältmarskalken och riksrådet med samma namn, se Gustaf Evertsson Horn.
Gustaf Horn | |
---|---|
Gustaf Horn (1592–1657). | |
Titlar | |
Tidsperiod | 1621–1628 |
Tidsperiod | 1625–1657 |
Tidsperiod | 1628–1657 |
Tidsperiod | 1644–1652 |
Tidsperiod | 1651–1657 |
Generalguvernör över Livland | |
Tidsperiod | 1652–1653 |
Företrädare | Magnus Gabriel De la Gardie |
Efterträdare | Magnus Gabriel De la Gardie |
Tidsperiod | 1653–1657 |
Företrädare | Jakob De la Gardie |
Efterträdare | Adolf Johan av Pfalz-Zweibrücken |
Militärtjänst | |
I tjänst för | Sverige |
Tjänstetid | 1612–1614, 1621–1657 |
Grad | Fältmarskalk |
Slag/krig | Ingermanländska kriget |
| |
Personfakta | |
Personnamn | Gustaf Carlsson Horn |
Född | 22 oktober 1592 Örbyhus, Uppsala län, Sverige |
Nationalitet | Sverige |
Död | 10 maj 1657 (64 år) Skara, Skaraborgs län, Sverige |
Begravd | Jacobs kyrka, Stockholm |
Släkt | |
Frälse- eller adelsätt | Horn af Björneborg |
Far | Carl Henriksson Horn af Kanckas |
Mor | Agneta von Dellwig |
Släktingar | Henrik Horn (bror) Helena Horn (syster) Klas Horn (bror) Evert Horn af Kanckas (bror) Carl Horn (bror) Anna Horn (syster) |
Familj | |
Gift | 22 juli 1628 Stockholm |
Make/maka | Kristina Oxenstierna |
Barn | Agneta Horn Axel Horn |
Familj 2 | |
Gift 2 | 9 juli 1643 Stockholm |
Make/maka 2 | Sigrid Bielke |
Barn med 2 | Anna Katarina Horn Kristina Horn Ebba Sigrid Horn Helena Horn Maria Eleonora Horn Gustaf Karl Horn Evert Horn Eva Horn Hedvig Lovisa Horn |
Efter studier utomlands utnämndes han 1618 till kammarjunkare hos Gustav II Adolf, blev riksråd 1625 och erhöll samma år Marienborgs slott i gåva av konungen. Han blev fältmarskalk 1628, upphöjdes till greve av Björneborgs kungsgård 1651, med tillhörande 357 finska hemman. Slutligen generalguvernör i Livland 1652, riksmarsk 1653 och samma år vice president i Krigskollegium. Under trettioåriga kriget anses han ha varit en av svenska arméns mest framstående fältherrar.[1]