Gustaf Horn - Wikiwand

Gustaf Horn

svensk politiker, militär / From Wikipedia, the free encyclopedia

Gustaf Carlsson Horn (Horn af Björneborg), född 22 oktober 1592Örbyhus slott i Uppland under faderns fångenskap på slottet, död 10 maj 1657 vid ett besök i Skara, var en svensk fältmarskalk, riksråd och generalguvernör. Han var son till Carl Henriksson Horn af Kanckas.[1]

Den här artikeln handlar om fältmarskalken av ätten Horn av Marienborg. För riksrådet med samma namn, se Gustaf Horn (1601-1639). För fältmarskalken och riksrådet med samma namn, se Gustaf Evertsson Horn.
Quick facts: Gustaf Horn, Tidsperiod, Tidsperiod, Tidsperi...
Gustaf Horn
GustafHorn.jpg
Gustaf Horn (1592–1657).
Titlar
Tidsperiod 1621–1628
Tidsperiod 1625–1657
Tidsperiod 1628–1657
Tidsperiod 1644–1652
Tidsperiod 1651–1657
Tidsperiod 1652–1653
Företrädare Magnus Gabriel De la Gardie
Efterträdare Magnus Gabriel De la Gardie
Tidsperiod 1653–1657
Företrädare Jakob De la Gardie
Efterträdare Adolf Johan av Pfalz-Zweibrücken
Militärtjänst
I tjänst för Sverige Sverige
Tjänstetid 1612–1614, 1621–1657
Grad Fältmarskalk
Slag/krig Ingermanländska kriget

Andra polska kriget

Trettioåriga kriget

Torstensonska kriget

Personfakta
Personnamn Gustaf Carlsson Horn
Född 22 oktober 1592
Örbyhus, Uppsala län, Sverige
Nationalitet Sverige Sverige
Död 10 maj 1657 (64 år)
Skara, Skaraborgs län, Sverige
Begravd Jacobs kyrka, Stockholm
Släkt
Frälse- eller adelsätt Horn af Björneborg
Far Carl Henriksson Horn af Kanckas
Mor Agneta von Dellwig
Släktingar Henrik Horn (bror)
Helena Horn (syster)
Klas Horn (bror)
Evert Horn af Kanckas (bror)
Carl Horn (bror)
Anna Horn (syster)
Familj
Gift 22 juli 1628
Stockholm
Make/maka Kristina Oxenstierna
Barn Agneta Horn
Axel Horn
Familj 2
Gift 2 9 juli 1643
Stockholm
Make/maka 2 Sigrid Bielke
Barn med 2 Anna Katarina Horn
Kristina Horn
Ebba Sigrid Horn
Helena Horn
Maria Eleonora Horn
Gustaf Karl Horn
Evert Horn
Eva Horn
Hedvig Lovisa Horn
Close

Efter studier utomlands utnämndes han 1618 till kammarjunkare hos Gustav II Adolf, blev riksråd 1625 och erhöll samma år Marienborgs slott i gåva av konungen. Han blev fältmarskalk 1628, upphöjdes till greve av Björneborgs kungsgård 1651, med tillhörande 357 finska hemman. Slutligen generalguvernör i Livland 1652, riksmarsk 1653 och samma år vice president i Krigskollegium. Under trettioåriga kriget anses han ha varit en av svenska arméns mest framstående fältherrar.[1]