Magnus Powell: ”Är det något jag ångrar så är det att jag lämnade Helsingborg”

Ikväll gästar Östersund Olympia. Laget tränas av den tidigare HIF-spelaren och guldhjälten Magnus Powell, som efter nästan två decennier i norsk fotboll är tillbaka i Sverige.
Skånesport träffade honom på upptaktsträffen inför seriestarten i våras.
– Det var fantastiskt att bo in en stad som Helsingborg, säger han.

Efter fem år i HIF 1995-99, krönt av SM-guldet 1999, lämnade anfallaren Magnus Powell Sverige.
– Efter guldet och cupguldet for jag till Norge. Jag spelade fem år i Lillestrøm och tre år i Lyn. Sedan var jag tillbaka i Giffarna i ett halvår innan jag blev tränare. Det skulle bli kort sejour i Norge – den blev lång, summerar han två decennier.
Ja, efter HIF gick både spelar- och tränarkarriären vidare i Norge. Bortsett från sejouren i Sundsvall och ett halvår som manager på Färöarna (07 Vestur), höll han till i det västra grannlandet under 20 år, fram till att han tog över Östersund inför förra säsongen.
– Det var mycket nytt. Man hade generellt lite erfarenhet av spelarna i svensk fotboll, säger han om förra året.
Fotbollsmässigt är skillnaden mellan länderna stor, enligt Powell.
– Det är mer teknisk och possession-orienterad fotboll i Sverige. I Norge är det mycket mer fysik och löpkraft i lagen, mer action fram och tillbaka – Hawaii-fotboll.
Är det en taktisk fråga?
– Rosenborgs storhetstid präglades av 4-3-3 och kontringar och det har präglat hela den norska fotbollen. Samma med (tidigare förbundskaptenen) ”Drillo” med de långa bollarna. I Sverige var det 4-4-2 med engelska tränare. Länderna och scenen blir präglad av folk som är där.
Powell menar dock att variationen idag är större i svensk fotboll än i norsk.
– Det mixas mycket mer i systemen än vad det gör i Norge.
När du spelade i Sverige på 90-talet spelade alla 4-4-2?
– Ja, det var inte många som lag som inte spelade det. Det var inte många som spelade med fembackslinje, även om det gått lite i vågor efter VM och så. Vi spelade 4-3-3 med Åge (Hareide, HIF:s tränare 1998-99) och hade supersuccé med det. Han tog det från Norge med kontringar.
Powell resonerar vidare och säger att systemet kanske inte var så viktigt för det framgångsrika HIF-laget.
– För vi hade så bra spelare. Men han (Hareide) revolutionerade med att träna hårdare. Vi spelade lite annorlunda och vi fick braksuccé.

När Skånesport talar med Powell är det som angivits ovan upptaktsträff inför seriestarten. I rummet finns flera andra spelare från HIF:s storlag från slutet av 90-talet: Peo Ljung, Mattias Lindström och Erik Edman.
Under våren har alla i den trion av olika anledningar lämnat sina uppdrag i Superettan (Ljung som tränare i TFF, Lindström som tränare i HIF och Edman som sportchef i BoIS), men det får ändå tjäna som någon slags illustration av hur många i 1999-laget som gått vidare till toppjobb inom fotbollen efter karriären.
Utöver dessa: Marcus Lantz och Roland Nilsson har gjort flera säsonger som allsvensk tränare. Christoffer Andersson tränar Falkenbergs FF, Sven Andersson är målvaktstränare i HIF och Arild Stavrum tränade Molde och Skeid i Norge på 00-talet.
– Det var ett extremt fotbollsgäng. Vi pratade om fotboll. Inte något annat. Det är skillnaden mellan HIF kontra andra klubbar jag varit i. När vi gick in efter träningen så var det fotboll.
– I vår generation kunde det vara att man slutade och gick ut och spelade golf eller något sådant. Nu är ju fotbollsspelare proffs på ett helt annat sätt, man jobbar med analys och på eftermiddagen med gym. Vi var nog tidigt ute med den gruppen.

Powell säger att kulturen skapades under Hareide, men också under Reine Almqvist (tränare 1994-97).
– Vi hade så bra fotbollsspelare med Andreas Jakobsson, Roland Nilsson, Janne Eriksson, Peter Wibrån, Ulrik Jansson… Rade Prica, Christoffer Andersson, Mattias Lindström och Erik Edman kom unga och fick vara in en sådan miljö – det är klart att de blev bra fotbollsspelare.
Efter SM-guldet 1999 var inte Powell den ende tongivande spelaren som lämnade HIF. Mattias Jonsson gick till Brøndby, Arild Stavrum till Aberdeen och Kenneth Storvik till Rosenborg.
– Jag var så färdig. Jag hade vunnit Allsvenskan och tagit silver i Örebro och Helsingborg. Det var därför så många gick året före Champions League. Så de hämtade Hasse Eklund och Álvaro för en massa pengar, det skedde ett stort generationsskifte. Men de gjorde det bra – de gick ju vidare till Champions League, säger Magnus Powell.

Även om det gått 23 år, kommer det att vara speciellt att komma till Helsingborg igen?
– Ja, absolut. Det kommer det vara. Jag hade fem fantastiska år och fick ett av barnen där. Är det något jag ångrar så är det att jag lämnade Helsingborg. Det är det enda jag ångrat i hela karriären. Det var fantastiskt att bo i en stad som Helsingborg, det är så nära till allt.
Vi kanske får se dig i Skåne i framtiden?
– Jo, haha. Det hade varit en dröm att komma tillbaka. Jag hade lite tur när jag kom tillbaka till Giffarna 2008. Då var min första match på Olympia.
GIF Sundsvall 2008: Det var väl den matchen då det blåste oerhört mycket?
– Ja. Vi fick landa fem gånger med flyget. Det var en jättetuff start. Jag hade Henrik Larsson och Roman Kienast som forwardspar mot mig och spelade mittback.

Den gången, 2008, vann HIF med 2–1.
Ikväll får vi veta hur Magnus Powells andra match på Olympia sedan SM-guldet går.

Fakta/Magnus Powell

Född: 28 oktober 1974
Aktuell: Tränare i Östersunds FK
Spelarkarriär: Örebro SK (1991-94), HIF (1995-99), Lillestrøm (2000-05), Lyn (2006-08), GIF Sundsvall (2008-09)
Tränarkarriär: GIF Sundsvall (2008-09, assisterande), Lillestrøm (2010-14, ungdom), Egersund (2015), Levanger (2015-17), Sandefjord (2018), Levanger (2018-19), 07 Vestur (2021), Östersund (2022-)
I HIF: 26 mål på 111 seriematcher, ett SM-guld, ett cupguld och två stora silver i Allsvenskan

Foto: Bildbyrån

Stuart Baxter om tydlighet: ”Jag kan prickskjuta lite mer precist”