Svart Himmel av Arnaldur Indridason – recension

Format: Pocket

Antal sidor: 327

Utgivningsdatum: 2012

Förlag: Norstedts

ISBN 9789113045542

Recensionsex: Nej

Typ av bok: Kriminalroman

Här kan du läsa inledningen:

”Han tog upp lädermasken ur kassen. Den var väl inget mästerverk precis, han hade inte lyckats få till den så bra som han egentligen hade velat, men den fick duga.
Det han varit mest rädd för var att stöta ihop med snuten på vägen, men det var ingen som hade lagt märke till honom. Masken var inte det enda han hade i kassen. Han hade köpt två helrör på Systemet och varit på en byggvaruaffär och inhandlat en rätt rejäl slägghammare och en sprint.”

VILKEN är själva handlingen: Trasiga alkoholister, isländska bankdirektörer, indrivare och utpressare.

Intrigerna: Dramatiska.

Miljöbeskrivningarna: Fina från Island.

Dialogerna: Dialogerna driver handlingen framåt.

Baksidestexten – tagen från nätet

”En kvinna som anklagas för utpressning blir misshandlad till döds. Detta sker mitt framför ögonen på polisen. Trots det lyckas förövaren komma undan. Allt pekar på att han är en indrivare som anlitats av en respekterad och aktad medborgare. Samtidigt försöker en ökänd kriminell få kontakt med polisen. Med mycket dunkla avsikter.”

Mest positivt

Välskriven kriminalroman med många olika fall som går ihop.
Älskar talstreck i dialogerna.
En författare som inte skapar tautologi – det gillar jag.

Minst positivt

Möjligen alla gatunamn på isländska som är svårtydda för mig och även om jag varit på Island, skulle jag inte känna igen mig bland gatorna.
Namnen, som är typiska isländska, ligger inte nära oss i Sverige.
Några upprepningar av ordet ”Han” i början av flertalet meningar.

Några valda texter ur boken

Som jag brukar, för att du ska få en uppfattning om författarrösten, delar jag några utvalda texter utan att avslöja något viktigt. Jag har tagit mig friheten att använda talstreck vid dialoger eftersom jag citerar texten.

Sidan 100

”Det blev tyst i telefonen.
― Vad kan jag stå till tjänst med? hördes det sedan.
― Ja, sa Sigurdur Oli. Var hon och hälsade på dig i måndags kväll? Kan du bekräfta det?
― Vem då?
― Sara?
― Vilken Sara?
― Din väninna.
― Vem pratar jag med, om jag får fråga?
― Det är från polisen.”

Sidan 200

”Birgir och hans ende anställde. Också de fördes till polishuset. Bollträet som Pórarinn använt mot Lina hittades i en sopcontainer cirka tvåhundra meter från verkstaden. Det var blodigt i slagänden.
Sigurdur Oli hade stött ihop med Finnur precis som han skulle ge sig av hemåt.
― Du borde ha kallat på hjälp, hade Finnur sagt, som ju var ytterst ansvarig för utredningen. Det här är inte din privatsak även om dina vänner är insyltade.
― Jag ska komma ihåg det till nästa gång, hade Sigurdur Oli svarat.
Tidigt nästa morgon deltog han i förhören med de tre männen.”

Summering

En spännande kriminalroman som får 3 av 5 pennor. Rekommenderas!

Vid pennan

Monica